Lovisa Sofia Karlsdotter – vållande till sitt barns död

En kort notis i Jönköpingsposten från lördagen den 11 mars 1871 fångar ett drama i en liten by på det småländska höglandet: Den 28 (februari) blev pigan Lowisa Carlsdotter från Ekehult häktad i Bäckaby socken såsom wållande sitt barns död. Samma notis dyker upp i tidningen följande onsdag, men sedan inget mer.  Vem var hon och vad hade hänt? Var hon en barnamördare och vad blev straffet?

Jönköpingsposten1871-03-11 sid3.png

Enligt notisen kom hon från Bäckaby socken och byn Ekehult. Det finns emellertid ingen by med det namnet men väl Ekekull. En sökning i husförhörslängden för 1871 ger träff: Lovisa Sofia Karlsdotter, 24-årig hemmavarande dotter på sina föräldrars gårdsbruk i Ekekull. Hon bor där tillsammans med en tre år äldre broder samt två småsyskon. Ekekull hade två små jordbruk, tvenne 1/8-mantal till storleken.

Tidigt en morgon en dag i början av februari födde hon i hemlighet ett gossebarn på en kammare på vinden i föräldrarnas hus. Hon låg på knä, stödjandes mot en kista. Barnet var levande fött, men hon lät det ligga kvar på golvet medan hon lade sig en stund för att vila. Hur länge hon vilade kunde hon inte minnas, men när hon åter steg upp var barnet livlöst. Utan att riktigt veta vad hon gjorde, tog hon upp barnet och knöt in det i en linnetrasa. Den var för liten, så hon var tvungen att pressa ihop knytet och sydde sedan ihop det med en nål och tråd som hon hade på sig. Knytet gömde hon under sänghalmen. Därefter gick hon åter ner för och satte sig att spinna, talade inte om för någon vad som nyss skett och betedde sig som om ingenting hade hänt.

Ingen, förutom barnafadern, hade vetat om hennes tillstånd. Inte ens hennes föräldrar. Hon bar på sin hemlighet och hade heller inte för avsikt att låta någon få reda på det. Men i den lilla socknen fanns det andra som hade ögonon på henne. Kristina Ljunggren, barnmorska i Bäckaby sedan nio år tillbaka och gift med vagnmakaren Johannes Ljunggren i Bäckaby Lillgård, hade  uppsnappat rykten om att Lovisa var med barn. Kristina hade sökt upp komministern i Bäckaby om saken, men denne ansåg att man skulle avvakta. Kort därpå fick hon, av någon som bodde i närheten av Ekekull, höra att Lovisa legat sjuk och blivit smal, utan att det för den skull blivit något barn döpt eller begravet i socknen! Nu kontaktade Kristina fjärdingsmannen Janne Johansson och tillsammans med ett par andra karlar gick de måndagen den 28 februari till Ekekull för att tala med Lovisa. När sällskapet kommer fram till stugan, förstår Lovisa vad det handlar om. Hur har hon blivit upptäckt? Förskräckt tränger hon sig ut ur stugan och springer sin väg. Fjärdingsmannen ropade efter henne att stanna och att de bara ville tala med henne. Men hon stannar inte och Janne sätter av efter henne och hinner ifatt vid en äng och för henne tillbaka till stugan. Lovisas far, Karl Magnusson, förstår inte vad som händer och tillsammans med den äldre sonen försöker de få loss Lovisa i ett handgemäng med fjärdingsmannen. Då griper de andra karlarna in och Karl besinnar sig till slut och ångrar sitt tilltag mot kronans befallningsman. Han ber därför genast om förlåtelse för det han och sonen gjort.

Kristina, barnmorskan, uppmanade därefter Lovisa att låta undersöka sig. Lovisa bryter då ihop och erkänner att hon fött ett barn och att hon gömt det i en snödriva. De letade långt in på natten men kunde inte finna det. Till slut tröt tålamodet för fjärdingsmannen Janne Johansson. Han  sade till Lovisa på skarpen att hon skulle ta fram barnet för hon skulle ändå inte komma undan med det här! Lovisa tog då sitt förnuft till fånga, tände ett ljus och tillsammans med modern, gick de upp på vinden där hon tog fram knytet under sänghalmen. De förde Lovisa och barnet de åtta kilometrarna till Bäckaby för vidare undersökning. Lovisa fördes senare vidare till länscellfängelset i Jönköping i väntan på rättegång.

Länsfängelset_i_Jönköping
Länscellfängelset i Jönköping öppnat 1859. Byggnaden revs 1975.

I tre veckor satt hon i väntan i fängelset i Jönköping innan rättegången kunde hållas i Komstad fredagen den 17 mars. Det var en extra rättegångsdag där endast Lovisas mål togs upp. Åklagaren vara kronolänsmannen A. D. Ström, vilken redogjorde vad Lovisa stod anklagad för. Därefter berättade Lovisa sin version av vad som hänt. Hon berättar även att hon i hela sitt liv bott hemma hos föräldrarna, samt att hon kan läsa men ej skriva. Även hennes föräldrar var kallade till förhör och de berättade att hon varit klen till hälsan och lidit af vitsot, för vilket hon sökt läkarhjälp hos kyrkoherden Pontén i Korsberga, och att hon i övrigt varit stilla, arbetsam och beskedlig. På ordförandens frågade om Lovisas ”vidgade omfång på sista tiden väl bort gifva anledning till misstankar”, svarade modern, Maria Björkman, att hennes dotter alltid brukade ha mycket kläder på sig då rummet som de bodde i var kallt. För övrigt hade hon inte misstänkt sin dotters tillstånd och inte heller hört något rykte om detta. Det var först när fjärdingsmannen med barnmorskan kom som de fick reda på det. Maria sade vidare att Lovisa hade vistats hos släktingar i Östra Härad vid tiden då barnet torde ha blivit till.

Då fostret ännu inte hade obducerats skjöts fortsättningen av målet upp två veckor och Lovisa fick göra den långa resan tillbaka till fängelset i Jönköping. Under tiden undersökte provinsialläkaren Karl Daniel Lindskog i Vrigstad fostret och gav sitt utlåtande som lästes upp för häradsrätten vid den fortsatta förhandligen den 30 mars. I detta sades det att Lovisas ”foster warit fullgånget, med lif framfödt och fullständigt andats, samt att jag anser det hafwa omkommit genom qwäfning, antagligen framkallad derigenom, att modern straxt hopkrympt detsamma och hårdt insytt det i linne”. Nu blev det riktigt otäckt för Lovisa; provinsialläkaren hävdade att Lovisa orsakat barnets död och att hon därmed var en barnamördare! Mer avhandlades inte denna dag utan häradsrätten  samlades för enskild överläggning och kom med sitt utslag: hon befanns skyldig till vållande till barnets död och lastades för att ”underlåtit att egna (barnet) sitt den wård, som warit erforderlig hos detsamma bibehållande wid lif” och dömdes till fyra års straffarbete. Dessutom ålades hon betala kostnader för vittnenas resor samt obduktionsprotokollet. Lovisa förklarade sig nöjd med domen – hon dömdes ju trots allt inte för barnamord.

Lovisa transporterades tillbaka till fängelset i Jönköping och där satt hon i väntan på Göta Hovrätts prövning av målet. Deras utslag kom den 10 maj och fastställde häradsrättens dom. En vecka senare, den 17 maj, flyttades hon till Göteborg för att där avtjäna straffet.

De fyra åren förflöt och den 20 mars 1875 blev hon så frigiven med betyg om gott uppförande. Samma dag som hon kom hem begick hon nattvarden och tre månader senare fick hon genomföre den så kallade enskilda kyrkoplikten. Den enskilda kyrkoplikten innebar att brottslingen i kyrkan före eller efter gudstjänsten, och då endast i närvaro av prästen och några utvalda församlingsmedlemmar erkände sitt brott och betygade sin ånger, innan personenifråga åter upptogs i församlingen. Efter 1741 utdömdes enskild kyrkplikt för färre brott, främst för sexualbrott.

Lovisa kom hem till föräldrahemmet där det mesta torde ha varit sig likt. Men hon var nu fyra år äldre, nyss 28 år fyllda. Vad hon för framtid? Dömd och säkerligen baktalad i bygden för sin gärning och sitt straff? Men den sjätte november samma år lystes mellan henne och hemmansbrukaren Peter Hansson i grannbyn Sandebo. Peter var femton äldre och drev sedan fyra år gårdsbruket i föräldrarnas sterbhus. Båda gav varandra sitt fria ja och Lovisa uppvisade för prästen faderns skriftliga samtycke, som det noterades i lysnings- och vigselvoken. De vigdes fjärdedag jul och Lovisa flyttade till Peter i Sandebo. På gården i Sandebo bodde  även två av Peters syskon, varav en yngre broder kom att dela gården med honom så att de fick ett 1/12 mantal vardera att bruka.

I augusti 1876, åtta månader efter giftermålet, nedkom Lovisa med ett gossabarn som döptes till Karl Johan Elof. Under åren som kom växte barnaskaran och 1889, då Lovisa var till 42 år, föddes deras sjunde och sista barn. Det blev sex pojkar och en flicka. I Sandebo levde Lovisa till sin död 1911. Hon avled några dagar för sin 64-årsdag av ”hjärtförlamning”. Hon och Peter fick 35 år tillsammans. Peter dog tre år senare av slag.

Källor

  • Jönköpingsposten 1871-03-11, 1871-05-16
  • Ministerialböcker för Bäckaby (F), Korsberga (F) och Vrigstad (F) församlingar
  • Dombok för Västra Härad 1871-03-17 mål nr 208 (Västra häradsrätt AI:223 (1871-1871) Bild 4270 ) samt 1871-03-30 mål nr 209 (Västra häradsrätt AI:223 (1871-1871) Bild 4290)
  • Fångvårdsanstalen i Jönköping (Fångvårdsanstalten i Jönköping DIIId:9 (1869-1875) Bild 1750 / sid 137)

 

 

 

 

 

 

Annonser

Befolkningen i Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla socknar

Den tidigaste befolkningsstatistiken i Sverige som inrättades 1749 kallades för Tabellverket. Genom inrättandet ålades alla sockenpräster att årligen, från 1752 vart 3:e år inlämna tabellsammandrag av befolkningsförhållanden som utdrag ur kyrkböckerna. Den ersattes senare av Statistiska beredningen och Statistiska tabellkommissionen, med uppgift att sammanställa befolkningsdata för hela riket. Den ersattes 1858 i Sverige av Statistiska centralbyrån.

Första gången man räknar fram folkmängden, vilket var 1749, kommer man fram till att den är knappt 1,8 miljoner invånare. Det är mycket lägre än vad statsmakterna hade hoppats på. Sverige hade varit i krig och statens ekonomi var dålig.

Med hjälp av sökverktyget Tabellverket på nätet är det möjligt att själv söka i DDB:s Tabellverksdatabas och skapa statistik för ”sina” socknar. Den innehåller ett unikt material med statistik om befolkningen i Sveriges församlingar mellan åren 1749 till 1859.

I tabellen nedan har jag sammanställt befolkningsmängden för Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla socknar. Data finns för perioden 1749-1855. Under denna period ökade befolkningen här, liksom i övriga landet, rejält. År 1749 bodde i Bäckaby 476 personer och som ökade till 602 personer till 1800 (+26%). Sedan fortsatte ökningen till 1855 till 923 personer vilket nästan var en fördubbling mot 1749 års nivå. För tiden före 1749 finns som sagt ingen statistik från tabellverket, men jag har gjort ett försök att uppskatta den genom att använda skillnaden mellan födda och döda från kyrkoböckerna. Det ger en någorlunda god uppfattning; bristen är förstås frånvaron av in- och utflyttade som inte fördes på den tiden,

Befolkning Bby-Frö-Ram

Fröderyd var en något större socken med 661 personer 1749. År 1855 hade den ökat till 1437 personer, eller +117%. Av någon anledning började statistiken för Ramkvilla först 1805 och då var befolkningen 992 personer, alltså något större Fröderyd. Men under kommande 50-årsperiod ökar befolkningen här mer än i de två andra socknarna och blir 1737 personer år 1855. Man ser att även att befolkningutvecklingen i Bäckaby är klart svagare än de båda andra socknarna. Varför då kan man undra?

Under andra hälften av 1700-talet varierar antalet döda kraftigt från år till år. Svält på grund av missväxt och olika sjukdomar leder till att många dör. Särskilt 1772 och 1773 är tuffa år då ovanligt många dör. Detta är nog förklaringen till den tillfälliga minskningen i dagrammet ovan kring 1775.

Tabellverket ger inte bara den totala befolkningtalet, utan även den demografiska fördelning, gifta/ogifta, yrken mm. I diagrammet nedan visas andelen av befolkningen som är under 15 år. Som man ser låg den kring 35-40%, att jämföra med dagens 17% för hela Sverige.Andelen av Befolkningen under 15 år

Detta tillstånd är steg två i den så kallade demografiska transitionen som beskriver ett u-land där dödsnivåer minskar snabbt tack vare förbättringar i tillgång till mat och hygien.  De flesta i-länderna befinner sig redan på steg fyra i modellen, och majoriteten av u-länderna befinner sig vid steg två eller tre. Förändringarna som ledde till det här stadiet i Europa inleddes med den agrara revolutionen på 1700-talet och det gick till en början ganska långsamt. Länder som idag befinner sig i detta stadium är exempelvis Jemen, Afghanistan, Palestina, Bhutan.

 

Bäckaby födelsebok

Bäckaby födelsebok börjar 1688 och hittills har upprättandet av register nått fram till 1760. Registret innehåller 2569 poster, varav 856 är de födda och resten är i huvudsak föräldrarna.

Den första inskrivna var Erik Gunnarssons och Sara Roots lilla flickebarn Elisabet från Doestorp: ”13 Maii N[omen]: Elisabeth. Pat[er] Erick Gunnarsson i Doestorp, Mat[er] Sara Root. Test[es]: Pehr Bängtsson i Bäckaby, Måns Svensson, Gustaf Persson i Fogleleken, Elin Bängtsdotter, Malin Månsdotter, Regina Peersdotter.”

Bäckaby-C-1-1688-1714-Bild-5-sid-3

Sara närmade sig 50 år och hade i ett tidigare äktenskap varit gift med ryttaren Jöns och med honom fått tre barn. När hon blev änka gifte hon sig med Erik, bördig från Vallsjö socken. Elisabet var deras tredje barn. Sara var dotter till bokhållaren Sven Root i Kastorp, Skepperstads socken. Hon levde till 1720 och uppnåde den aktningsvärda åldern 80 år. Erik levde i ytterligare några år och insomnade 1728, även han 80 år gammal. Nu är det nog så att man inte alltid hade noga ordning på åldern, så den uppgavs ofta till jämna siffror.

Ur den mängd data som man hittar i födelseboken kan man göra en del intressanta iakttagelser. Variationen av namn var tämligen fattig; det användes bara 38 olika flicknamn och 44 olika pojknamn. De fem vanligaste flicknamnen var Kerstin, Annika, Elisabet, Ingrid och Maria och dessa namn fick nästan hälften av alla födda. Flicknamn Bäckaby fb 1688-1700

Av pojknamnen var Per det i särklass vanligaste, sedan kom Johan, Jonas, Nils och Sven, vilka tillsammans stod för nästan hälften – precis som för flickorna.

Pojknamn Bäckaby fb 1688-1700

Diagrammet nedan visar antalet årligen födda och döda i Bäckaby från 1688 till 1760. Variationen är ganska stor, men över tid ser man att det föds fler barn än de som dör. Det riktigt stora undantaget är 1757 då smittkopporna skördade många liv. Över denna period är det samlade överskottet, det vill säga skillnaden mellan födda och döda, 250 personer. Jag har då bortsett från 1704-1711 där dödboken har en lucka. Det borde ge en tämligen god bild av befolkningstillväxten i socknen, även om in- och utflyttningen inte är medräknad då detta inte bokfördes.Bäckaby Födde-Döde

Bäckaby dödbok

Bäckaby dödbok börjar 1688. Registreringen och avskrift pågår och har hittills hunnit till 1760 innehållande 630 döda samt 789 poster för övriga personer som också förekommer i dödboken. Dessa övriga personer är oftast föräldrar och  make/maka, men ibland förekommer annan bekant eller släkting.

Den allra förste som skrevs in i Bäckaby dödbok var Anders Åkessons barn i Fågelleken. Man kan säga att det är väldigt typiskt att det var ett barn.  I diagrammet nedan visas fördelningen av de dödas ålder, samlade i  grupper om fem år. Inte helt oväntat ser vi att de flesta döda var barn. Hela 36% av alla döda är barn upp till 5 år, 41 % upp till 10 år.

1 Bäckaby db register (works)

Barnadödligheten var ofattbart hög. Under samma period, 1688-1760, föddes i Bäckaby 856 barn. Vi kan räkna ut barnadödligheten genom att jämföra antalet döda barn i ett visst åldersintevall med det totala antalet födda. Då ser vi att var femte dog under sitt första levnadsår och nästan var tredje upplevde  inte sin 11-årsdag:

  • 0-1år:   168 döda (20%)
  • 0-5 år:   230 döda (27%)
  • 0-10 år: 259 döda (30%)

Medelåldern för denna period var 32 år, men den dras ned av den höga barnadödligheten. Om man överlevde sin 10-årsdag så var medellivslängden nästan 59 år. 6% av alla uppnådde sin 80-årsdag.

Det finns en person som i Bäckaby dödbok som anges vara född på 1500-talet. Det var Måns Börjesson i Paddingetorp, död 1703 och uppges vara 108 år. Han var, om man nu skall tro på det, född omkring 1595. De tre tidigaste födda är:

  1. född ~1595, död 1703, 108 år, Måns Börjesson i Paddingetorp
  2. född ~1601, död 1694, 93 år, Jöns Torkelsson i Norrskog
  3. född ~1609, död 1695, 86 år, Måns Nilsson i Knutstorp

Det finns, till och med 1760, fyra personer som anges vara fyllda 100 år eller mer. Dessa är:

  1. 108 år, Måns Börjesson i Paddingetorp, 1595-1703
  2. 106 år, Per Johansson i Lilla Gudmundsås, 1628-1734
  3. 103 år, Bengt Gudmundsson i Sandsberg, 1618-1721
  4. 100 år, Kerstin Månsdotter i Bäckaby Storagård, 1649-1749

Diagrammet nedan visar antalet döda per år mellan 1688-1760. Dödstalet pendlade vanligen mellan 5-15 personer. Anledningen till att det inte är några döda registrerade runt 1708 är att det är en lucka i dödboken 1704-1711. År 1757 sticker ut med 38 döda. Det var smittkopporna som härjade det året och som skördade många barns liv. Kopporna omnämns första gången i dödboken 1691, kommer tillbaka 1717 (3 döda), 1746 (4 döda) och 1757 (20 döda).

Bäckaby döde 1688-1760

Det finns några öden i dödboken som berör. Ett sådant är unga paret Samuel och Kerstin. Samuel Larsson från Slageryd Östergård och Kerstin Månsdotter från granngården Svensgård vigdes den 25:e efter trefaldighet 1722. De fick dödfödda barn 1725, 1727, 1729 (dog strax efter födseln), 1730 och 1731. Samuel dog själv 1738. Tyvärr är dödbocken extremt knapphändig just kring detta år så vi får bara reda på att han blev 38 år och var alltså född omkring 1700. Änkan Kerstin (f. 1692) bor därefter kvar som inhyses i Slageryd Östergård med – till synes- enda barnet Sara.

Bäckaby i tidningsarkivet

Bäckaby i tidningsarkivet

Ur Jönköpingsbladet 1844-01-13, sid 1

”Inrikes. Jönköping. Kronofogdarnes till härwarande Länsstyrelse ingifne polisrapporter för December månad innehålla hufwudsakligen: …; att en mangårdsbyggnad och 4 ladugårdar i Rösås af Bäckaby socken nedbrunnit, herwid en flicka om 8 års ålder omkommit; … – Bäckaby socken, inom hwilken den ofwan omnämnde eldsvådan inträffat, har icke ingått uti länets Brandstodsboolag; den består blott af 19½ hemman och kommer således att dyrt men rättwist plikta för sin obenägenhet att begagna sig af denna allmänt nyttiga inrättning.”

Den lilla flickan var Stina Sofia Samuelsdotter och den oförsäkrade ladugåren användes sannolikt av hennes morfars som var hemmansbrukare i Rösås Mellangård. Hennes mamma var Stina Lena Jonasdotter (f. 1812-04-29 i Bäckaby) och fadern rusthållaren och före detta nämndemannen Samuel Peter Rydbäck i Rösås Norregård (f. 1800-10-18 i Vetlanda). Stina Lena hade kommit till Rösås Norregård som piga 1833, kanske för att Samuels Peters hustru var sjuk för hon avled i början av 1834 av nervfeber. I början av 1836 föddes utom äktenskapet flickan Stina Sofia och då flyttade modern hem till sina föräldrar i Säby, vilka några år senare flyttade till Rösås. I Bäckaby dödbok för 1844 finner vi följande [Bäckaby C:4 (1805-1860) Bild 170 / sid 328]:

”Dec 16 Omkom Vådel[igen] vid uppkommen eldsvåda i Rösås by oäkta flickobarnet Stina Sofia, f. 10/1 1836, modren Stina Lena Jonasdr i Rösås och f. uppgifven nämdem. Samuel Pet[er] Rydbäck ibm, qvarleforna af den förbrända kroppen begrafven 26/12 i 8e året g[amma]l”

Ur Jönköpingsbladet 1861-08-13

”Kronofogderapporterna för sistlidne Juli månad är hufwudsakligen uppfyllda med berättelser om de af åskan förorsakade olyckor och skador, hwaribland må nämnas följande: … Inom Westra härad har å hemmanet Slageryds egor en ko blifwit ihjälslagen*, …”
* av åskan

Ur Jönköpingsbladet 1870-01-10

”Nyheter från länet. … och ett fattighjon, gamla enkan Anna Stral under Slageryd, Bäckaby socken, har brunnit upp i sin spisel, der hon tog nattqwarter mellan den 22 och 23 sistl. December.”

En titt i Bäckaby dödbok ger att änkan och fattighjonet Annika Andersdotter från Slageryd Östregård, i torpet Fällan, avled den 23 December 1870, 68 år gammal. Emellertid anges dödsorsaken i dödboken vara ”slag”, så det är anmärkningsvärt att prästen inte noterat att hon brändes ihjäl. Inte heller hette hon Stral i efternamn, men Annika en son Johannes Peter (f. 1835-03-29) som kallade sig för Stral i efternamn då han bodde i soldattorpet Lilla Hättebo Nr 24 under Slageryd Östergård. Han ändrade senare namnet till Engdal*. Annika Andersdotter var född 1802-01-10 i Fällan och bodde där hela sitt liv. Hon hade varit gift med soldaten Peter Slang (f. 1767, död 1843-12-06) och de fick ett barn tillsammans, sonen Johannes Peter.

Källa: Bäckaby ministerialböcker.

* Johannes Peter Engdal fick ”Den mindre medaljen med konungens bröstbild för berömlig odlingsflit” [Aftonbladet 1881-05-02]

Ur Jönköpingsbladet 1870-09-20

”Drängen Jonas Andersson från Bäckaby, 30 år gammal, som flere år warit sinnesjuk, har den 12 afhändt sig lifwet medelst hängning.”

I Bäckaby dödbok för 1870 finner vi följande [Bäckaby C:5 (1861-1880) Bild 64 / sid 101]:

”Hängt sig under sinnesjukdom på hökullen i fadrens ladugård”

Drängen ifråga var Jonas Fröderberg, f. 1840-10-29. Fadern var folkskolläraren i Bäckaby, Anders Svensson Fröderberg.

Ur Jönköpingsbladet 1870-10-11

”Länsnyheter … Äfwen i detta härad har eldsvåda utbrutit under månaden; det var å hemmanet Gudmundsås i Bäckaby socken, der stugubyggnaden jemte en närbelägen bodbyggnad nedbrunno. Olyckan uppkom derigenom att en qvantum tjära, hwaraf hemmansegaren Peter Johansson höll på att sota ved, fattade eld. Ingenting af lösöreboet kunde räddas; fastigheten woro försäkrade i socknens enskilta brandstodsbolag.”

Ur Aftonbladet 1873-09-24

aftonbladet-1873-09-24-backaby-i-vestra-harad-for-det-han-till-dods-misshandlat-en-honom-tillhorig-hast

”Straffad för djurplågeri. Inför Östra häradsrätt i Hvetlanda stod den 4 dennes tilltalad en bonde från Bäckaby i Vestra härad, för det han till döds misshandlat en honom tillhörig häst. Af vitnesberättelserna framgick, att bonden oupphörligt från Broby gästgifvaregård till vägskilnaden vid Fagerhult, ungefär en half mil, tilldelat det arma djuret hårda slag medelst afbrutna gärdesgårdsstörar, tills det störtade. Det af allmänna åklagaren yrkade högsta bötesansvar blef ock den hjärtlöse mannen ådömdt med 100 rdr, utom ersättning till vitnen samt för hästens bortförade och nedgräfning.”

Ur Kalmar 1879-11-27

kalmar-1879-11-27-en-liten-insjo-pa-slageryds-egor-i-backaby-socken-fingo-de-se-fyra-stora

”Jönköping. Andligt skott. En 15 års gosse gick här om dagen i sällskap med en yngre kamrat ut åt skogen för att samla sig litet bränlse, och komna i närheten af en liten insjö på Slageryds egor i Bäckaby socken, fingo de se fyra stora swanfåglar simmande omkring samt då och då neddoppande sina långa halsar i wattnet för att söka sig föda. Gossarne sprungo genast hem efter faderns bössa, hwarefter den 15-årige lade an och lyckades i ett skott fälla trenne af fåglarne, af hwilka twå wägde 25 skålpund hwardera och den tredje 17 skålpund.”

Det var andra tider! Vilken 15-åring skulle idag springa hem och hämta pappas bössa när han fick se några svanar?

Digitaliserade dagstidningar

Kungliga biblioteket digitaliserar svenska dagstidningar och detta finns tillgängligt för allmänheten att söka i. Material publicerat från och med 1901 är upphovsrättsskyddat och kan endast läsas på Kungliga biblioteket. En orsak till att tidningarna digitaliseras är  tillgängligheten, vilken ju är ovärderlig för oss släktforskare. Målet enligt KB är att digitalisera alla deras 120 miljoner sidor!

Prova tjänsten som du hittar här: tidningar.kb.se

Det är enkelt att komma igång; det är bara att skriva in valfria sökord och klicka i rutan ”Visa endast fritt material”, så får man snabbt en bra överblick. Dock kan det vara bra att känna till några saker som förbättrar sökresultatet:

  • Texten är automattolkad och blir ibland fel, så det är bra att använda oskarp sökning för sökresultat med snarlik stavning. ”~” tildetecken i slutet av ett sökord ger sökresultat som har liknande stavning till den givna söktermen.
    Exempel: quinna~ kan ge sökresultat som quinna, kvinna, quinoa  etc.
  • Sökning på närliggande termer. Då textmassan inte har någon artikelindelning och sökning görs på hela sidor kan man behöva kräva att de ord man söker på står inom ett visst avstånd från varandra. Detta görs genom att skriva söktermer inom citationstecken följt av ”~” och de antal ord som maximalt får skilja söktermerna åt.
    Exempel: ”sickan hasse”~25
    Ger träff på alla sidor där sickan och hasse står 0-25 ord från varandra.

Klicka här för fler Söktips.

Här är ett exempel på en sökning med ”bäckaby död”.

exempel-sokresultat-kb-dig-tidn

 

 

Söndagars latinska namn

Ofta använde prästerna latinska namn på söndagar när de skrev i kyrkböckerna, i alla fall i äldre tider. Här nedan är en översättning på de vanligaste förekommande söndagarna.

Circumsisio dómini                          Nyårsdagen
Epiphania                                            Trettondagen
Septuagésima, circumdedérunt   Sjuttionde dagen dagen före påsk
Sexagésima, Exsúrge                       Sextionde dagen före påsk
Quinquagésima, Esto mini            Femtionde dagen för påsk, fastlagssöndagen
Quadragésima, Invocavit                Fyrtionde dagen före påsk
Första söndagen i fastanInvocavit
Reminiscere                                      Andra söndagen i fastan (Tänk, herre, på din barmhärtighet)
Oculi                                                    Tredje söndagen i fastan (Mina ögon, se alltid till herren)
Laetáre                                              Fjärde söndagen i fastan
Júdica                                                 Femte söndagen i fastan
Palmárum                                           Palmsöndagen
Dies adorátus, Passiónes                Långfredagen
Páscha                                                  Påskdagen
Annunciátio                                       Marie bebådelsedag
Quási módo géniti                            1a söndagen efter påsk
Misericórdia                                       2a söndagen efter påsk
Jubiláte                                                 3e söndagen efter påsk
Cantáte                                                4e söndagen efter påsk
Rogate (Vocem jucunditatis)           5e söndagen efter påsk, Bönsöndagen
Ascénsio                                              Kristi himmelsfärdsdag
Exáudi                                                  Söndagen före pingst
Pentecóste                                          Pingstdagen
Trinitatis                                             Trefaldighetssöndagen
Omnium sanctórum                        Allhelgonadagen
1 Advéntus                                          1a advent
Nativitas Domini                              Juldagen

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑